Nyss hemkommen

från onsdagsträningen. Hällande ösregn - är man dum då om man åker över tre mil för nöjet att få bli dyngsur (trots Tenson regnställ) på en träningsplan med hundar som hellre varit inne och slumrat i värmen???
Ja antagligen...
Men nu är det ju så att den där fikastunden efteråt, med allt prat och skratt och mysig gemenskap, den är värd de blöta kläderna och det slickade håret. Jag ääälskar onsdagarna, trots att det ALLTID regnar!

Idag var mamma och Smulan med också för första gången. Smulan var jätteduktig trots att regn är det absolut värsta hon vet. Mamma hon trivdes precis lika bra som jag så hon lär fortsätta följa med framöver.

Under tiden jag varit borta har Roger ringt Lisa i Gjendebu. Vi har ju fått ett nummer vi kan ringa på mellan kl 20-21 på kvällarna. Han lyckades komma fram men det var jättedålig linje så han hörde typ vartannat ord. I alla fall hade hon det bra och hade ingen nämnvärd lust att prata med pappa. Hon hade gjort klart för oss innan hon åkte att vi INTE skulle ringa! Då skulle hon nämligen bli tvungen att stanna och vakta telefonen tills nästa elev fick ett samtal och tog över vakten. Hemska tanke, det kunde ju bli riktigt långvarigt! Med tanke på att de säkert är minst 50 elever och vi föräldrar kan ringa mellan 20-21 så tror jag inte det gick många sekunder tills nästa förälder ringde.
Men men... vi kommer säkert att få höra det när hon kommer hem.

Nu ska jag ta in mina blöta pälsvovvar som varit ute på sista kissesvängen, sen ska den lilla våta pälsvovvven göra mig sällskap i sängen.
Såna här kvällar är man tacksam över att man varit ståndaktig och inte låtit ALLA vovvar njuta av lyxen att dela säng med matte...