Usch...

en sån dag! Vissa dagar är bara pest och det här är en sån. Nu kanske jag överdrev lite men det har varit väldigt mycket på jobbet och snurrigt värre. Det lär bli en sån period nu när vi utöver våra ordinarie uppgifter ska jobba med kökortning. Dvs det administrativa arbetet runt köpt vård för att korta köerna. Hujedamig...det snurrar i bollen bara jag nämner detta så därför lämnar vi ämnet nu.

Mornarna i det här huset har jag nog inte berättat om tidigare. Då menar jag cirkusen som drar igång när hundarna ska ut på morgonen när jag går upp först. Just det. Detta fenomen utspelar sig BARA när det är jag som släpper ut dem första gången på morgonen.
När min klockradio knäpper till (första ljudet innan den startar)FLYGER Nellie upp. Ja upp på mig alltså. Hon blir helt tokig. Det finns inte en chans på miljonen att man skulle kunna försova sig pga man somnat om. Om Roger däremor rör sig så blir hon spak, honom vågar hon inte väcka.

Snabbt upp, släpper in virvelvinden till de två andra i köket. Där får de hållas medan jag är i badrummet.
Sen.... ska de ut. Jag måste numera minst sätta koppel på Nikki och Nova trots att vi har inhägnat och rymningssäkert. De skäller nämligen som idioter när de rusar runt och "jagar" allt som haft fräckheten att invadera tomten under natten. Stackars våra grannar som får utstå detta kl 5,15 må morgnarna.

I morse kopplade jag även Nellie en stund i början och faktiskt lugnade de sig ganska snabbt. Inte förren de lugnat ner sig släpper jag dem men det blir ju alltid en skällstund hur jag än bär mig åt.
Det ironiska är att när hundarna skäller så står ett rådjur utanför staketet och skäller tillbaks. Undra på att de blir tokiga!!!
Nu stundar ju snart älgjakt och jag hoppas verkligen att ett och annat av alla rådjur som förpestar tillvaron för mig stryker med. Det kan tyckas elakt men jag är sååå trött på dem och livet skulle bli klart enklare utan dem runt huset.