Kvällspromenaden

tar vi oftast på pappas marker bakom gården nu när det är torrt i backen. Där kan hundarna rusa runt och leka lösa om inte rådjuren retas med dem. Det gäller att vara snabb och läsa av vad nosarna får vittring på, speciellt Nikki och Nova kan dra iväg.

Pappa har röjt upp en gammal skogsväg som följer skogskanten.....

och efter en stunds traskande......

så känns det jätteskönt att sitta och vila sig en stund på stocken som han placerat så strategiskt.

Dessa bilder tog jag igår, idag tog vi en koppelpromenad utmed vägen istället. En eländig huggorm låg på vägkanten och skrämde vettet ur oss trots att den antagligen var stendöd. Nu börjar det eländet igen. Stackars Nova som bara MÅSTE gå djupt ner i diket för att kunna göra sina behov hade dragkamp med mig hela vägen. Inte sjutton släpper jag ner henne i diket längre. Stackarn fick vänta med att göra nåt ända tills vi kom hem i trädgården! Förra sommaren såg vi ett antal såna här hemska varelser utmed dikeskanten, innan dess är det inte speciellt ofta jag råkat på nån. Hoppas bara inte hundarna kör nosen i nån, jag har i alla fall betapred hemma om nu olyckan skulle vara framme.

Har aldrig förstått vad de skall finnas för (huggormarna), vadå fridlysta???? Det ska jag tala om, om en huggorm hotar mina djur då snackar vi inte om fridlysta. Skulle nån vara så dum att den visar sig på min tomt så är det definitivt det sista den gör, så det så! Som tur är har det nästan aldrig hänt på de 24 år jag bott här, så jag håller tummarna för att de inte planerar för att flytta in här nu heller.