Vi börjar med Alice morgonrymning. Hon sprang bort från vägen upp i skogen när bilen kom. Smart. Allt gick bra och jag kom ju faktiskt bara lite för sent till jobbet. Om än grinig som fasen. So what?
Cykelmördartillbudet då? Jo visst det gjorde j-t ont och jag borde säkerligen ha en hockeyutrustning på mig som Eva föreslog. För lite varstans på vägen ligger ju stora vassa isklumpar också. Tänk om jag slått huvudet med full kraft i en sån? Då hade jag nog fått mer än lite huvudvärk. Ryggen klarade sig trots allt bra och min olycksaliga arm och axel fick ingen smäll alls tack och lov.
Sen glömde jag nämna en sak som hände när jag åkte från jobbet igår. En bit från sjukhuset svängde plötsligt en bil ut rakt framför mig. Eller snudd på i sidan på mig. Han kom från höger men skulle göra vänstersväng och kör rakt ut mot mig. Pucko!!! För sent att bromsa så jag kastade ut bilen till vänster i mötande körfält. Som tur var kom ingen mötande bil. Trodde ändå inte jag skulle klara mig utan väntade på smällen som inte kom...darrade av både chock och ilska en bra stund efteråt.
Sammanfattningsvis:
Alice kom hem oskadd, tack gode Gud. Jag föll illa men klarade mig undan med lite ont i skallen och svanskotan. Jag blev INTE påkörd igen och slipper (åtminstone denna gång) allt besvär med försäkringsbolag och bilen på verkstad.
Vilken tur jag hade i går!!!
2 kommentarer:
Härligt! Det kan man kalla positivt tänkande!! Och du har ju helt rätt!! Tänk så illa det hade kunnat gå!!! Tack och lov att det gick så bra som det ändå gjorde!
Possitivt tänkade, bra!!!=)
Skicka en kommentar