Fredag den 13:e

Idag är det fredag den 13:e. Eg är jag inte skrockfull så jag är inte speciellt bekymrad över dagens datum (hoppas jag inte får ångra den kommentaren).
Däremot gillar jag inte torsdagar som infaller den 13:e. På sådana dagar har jag råkat ut för mycket konstigt. Sen finns det ett datum jag avskyr över allt annat och det är den 13:e mars. Detta är för mig förknippat med obehagskänslor i magen långt, långt innan. Sen ska tilläggas att det inte gäller detta datum varje år utan det handlar konstigt nog om vart tredje år!!!
På detta datum har det hänt mig och min familj saker som förändrat livet på olika sätt. Inte så att någon dött men det har ändå varit jobbiga saker.

Rogers företag, hans hela liv mer eller mindre, brann ner en sån dag. Plötsligt var det borta allt han kämpat för och byggt upp under så lång tid. Tack o lov hade vi samma år köpt en videokamera så i nyhetens behag var precis allt där videofilmat.
Livet kraschlandade pladask. Depressionen var nära. Vi satt halva nätterna och skrev listor på varenda liten sak som var borta till försäkringsbolaget. För visst fanns det en försäkring tack och lov.
Nu räcker det inte alltid med att ha en försäkring, de är inte alltid lätta att ha att göra med när det gäller.
I detta fallet krånglade de med en stilleståndsförsäkring som ingick. Roger var tvungen att ta annat arbete under en tid för att klara sig samtidigt som allt skulle byggas upp igen. Det tog flera år innan f-bolaget till slut betalade ut den biten och det krävdes att han stämde dem först.
Naturligtvis brann det torsdagen den 13: mars...

Tre år senare samma datum (fast inte en torsdag) gick företaget jag jobbat i de senaste tio åren i konkurs. Från ena dagen till den andra stod jag utan jobb. Ingen livskatastrof men en nog så jobbig situation.

När ytterligare tre år gått var jag i upplösningstillstånd när datumet närmade sig. Mådde illa. Dagen kom och flöt på. Vid lunch på jobbet säger jag till de andra runt bordet "usch vad jag hatar den här dagen men det har ju inte hänt nåt än, hoppas inte..."!
När jag åkte hem från jobbet satt jag och funderade på att nu var ju dagen snart slut så nu är det nog slut på konstiga händelser.
Jag kom hem (var ensam hemma), gick ner i källaren för att ladda tvättmaskinen. På väg upp för trappan ringer telefonen (tänk att man kan minnas allt så tydligt sex år senare...). Fort upp och svarade. I andra ändan säger någon:
- Hej detta är XXX på SOS i Köpenhamn. Jag skulle bara berätta att de flyger honom till Bangkok med ambulansflyg nu ikväll!!!

Hela världen stoppade, allt blod försvann ner i fötterna och jag fattar inte än idag hur jag kunde stå upp.
Jag hade ju ingen aning om vad som hänt så det blev en mycket konstig underrättelse. Han bad snabbt om ursäkt, han trodde jag redan var meddelad...
Naturligtvis inföll den 13: mars det året på en torsdag.

Ja detta var en liten bakgrund till det förra inlägget. Jag kan tillägga att för tre år sedan hände INGENTING denna dag. Vi var i Thailand då jag och Roger. Istället drabbades vi där av ett inbrott tre dagar tidigare, den 10:e. På Rogers 40-årsdag. Nu anser jag alltså detta otursförknippade datum gjort sitt så ska försöka koppla bort att det närmar sig snart igen.