Mästerrymmaren Nellie

Ja nu har vi en rymmare i huset igen. Nellie har fått riktig smak på att sticka igenom fårstaketet och ta sig en sväng. Oftast blir det i skogen. Problemet är ju som vanligt alla rådjur som häckar i vår trädgård, hon kan inte motstå frestelsen att springa efter dem när det bär iväg. Varenda kväll när vi varit ute på vår kvällspromenad så står det ett rådjur en bit innanför vår grind när vi kommer hem igen. Nu har jag lärt mig det men de första gångerna följde ju Nellie med till skogs då så klart. De andra två sprang som byfånar här och grunnade på hur Nellie lyckades ta sig igenom. Inte fullt så enkelt när man är skapt i collieformat.
Idag var det dags igen, alldeles nyss när jag skulle släppa in dem så fattades Nellie så klart. Hon kommer alltid till slut när man ropar men då kan hon av någon anledning INTE gå igenom staketet från andra hållet!!! Hon kan alltså ta sig ut men inte in, smart...
Idag kom hon nerifrån vägen (inte bra) relativt omgående men kommer inte in genom grinden då naturligtvis. Bara att ta på sig och gå ner och släppa in henne.
Annars när hon kommer från skogshållet är problemet att hon ju i princip kan komma från tre håll och hon säger inte ett dyft när hon kommer. Om jag står på ena sidan och lockar kan hon alltså sitta innanför staketet på andra sidan och vänta på att jag ska komma och lyfta över henne. För att hon inte kan gå igenom...

För ett par veckor sedan var Alice med mig när jag hämtade över henne efter en sån tur. Medan jag böjde mig över efter Nellie så kom Alice på att oj, man kan ju gå igenom här! Bara att lyfta över henne också. Sen roade sig Alice med detta några gånger de följande dagarna. Detta var jag aldrig speciellt bekymrad över, problemet varade ju inte särskilt länge. Det löste sig av sig själv. Formatet, som sagt...