Nu är det väl kanske inte så mycket cruisingen i sig som drar utan det är väl helt enkelt nåt inrotat att på midsommardagen ska alla, jag menar verkligen ALLA, till Lysekil.
Roger brukar vara där ute med "grabbarna" denna dag men så inte i år. Alltså kom plötsligt undertecknad också till Lysekil då.
Lisa åkte ut tidigare med kompisar men jag och Roger åkte vid 16,20. Alldeles för sent...
Vi köade. Och köade. Och köade. Kom fram till våra vänner vid 17,30. En tur som väl brukar ta 25 minuter annars.
Det finns ju bara en infart till Lysekil så det är ju inte snack om att ta nån annan väg heller. Sen är hela innerstan avstängd så att hitta parkering är ju inte heller så lätt. Nu skulle ju vi till bekanta så det löste sig.
De som inte kommer bilvägen kommer båtvägen. Samma "parkerings" problem råder där. Jag blir helt fascinerad av att hur de lyckas.
Stod igår och tittade på hur en JÄTTESTOR lyxig farkost BACKADE in i en passage med millimetrar till godo. Mellan en betongpir och båtar som låg vid kajen på andra sidan. Allt för att komma åt en plats vid kajen inne i ett hörne. En plats som väl ingen egentligen tänkt sig att lägga till vid. Men gick gjorde det. Tack vare att alla runt om kring ställde upp och mer eller mindre puttade in eländet utan att den skulle skrapa upp deras egna båtar. Jag grubblar fortfarande på hur det egentligen var möjligt...
En trevlig kväll hade vi i trängseln i alla fall. Det var strålande väder och miljoner (typ) människor. Avgaser. Vrålande motorer och fulla folk. Fast trevliga folk, jag såg inte ett enda bråk. Mycket poliser.
Så dessa stackars hundar. Blir så ledsen när folk måste utsätta sina hundar för detta. Ett hejdlöst oväsen och människor som knör överallt. Inte lätt att vara liten vovve då.
Tänk sen allt krossat glas som ligger på marken en sådan kväll. Usch...
Väl hemma igen hällde jag upp ett glas vin och drog en djup suck. Visst är det kul att komma ut och titta och träffa trevliga människor men oj vad skönt det är att komma hem till tystnaden här ute i skogen igen...
1 kommentar:
Det låter som du hade lite av en upplevelse i Lysekil...
Personligen hade jag ingen aning om att det var i Lysekil man skulle vara... men det är klart, en annan är ju 08:a :-)
Visst är det skönt att vi har vårat lugn att komma hem till efteråt....
Skicka en kommentar