tisdag 25 januari 2011

Jag har aldrig träffat Roy. Inte Estrella heller. Ändå är jag säker på att jag alltid kommer att minnas dem efter senaste veckan. Precis som en stor del av Sveriges hundfolk kommer att göra.

Roy och Estrella är två av fyra leonberger som ägs av Jenny. För övrigt Jenny på Bamses Bollar.

För att göra en lång historia kort så blev Roy akutopererad i torsdags för en trolig tumör på mjälten. Han hade då sex liter blod i buken. Samtidigt röntgas Estrella som haltat och det visar sig att hon har skelettcancer med ett par veckor, kanske högst en månad kvar innan smärtorna blir för svåra.

Roy vaknade aldrig upp ur narkosen. Han levde och hade eg klarat av sin operation men han vaknade inte. Han har sovit vidare dag efter dag. Hans matte har kämpat för honom in i det sista och delat sina kval och sitt hopp med oss på FB.
Alla sina innersta tankar och sin sorg har hon gett oss. Hela leonbergervärlden (känns det som) och fler ändå förstås har gråtit med henne i de förtvivlade stunderna och kännt hopp vid de ibland små framsteg som trots allt fanns emellanåt.

I dag tog hon beslutet att låta honom få somna in för gott. Hoppet hade runnit ut..

Nu väntar snart ett nytt avsked av en älskad fyrbent familjemedlem. Inom en alldeles för snar framtid. Det är inte mänskligt att mista två av sina fyra hundar mer eller mindre på samma gång!

Jag har sällan känt så stor respekt för en människa som jag nu gör för Jenny! Hon har kämpat på ett sätt som är värt all beundran och respekt.
Vi är många som följt henne på denna sorgliga resa. Vi har gråtit med henne och vi har hoppats tillsammansmed henne och vi kommer fortsätta göra det ända tills det oundvikliga slutet.


2 kommentarer:

Jenny Bergdahl sa...

Tusen tack för dina fina ord och för att du har velat läsa det jag skrivit. Det värmer. Många kramar!

Katarina sa...

Klart jag läst! Varenda ord tror jag. Jag har också många (just nu fem) hundar. Även tidigare har det oftast varit flera samtidigt. Sorgen har varit lika stor ändå när det hänt något och man varit tvungen att avsluta ett liv. Eller när de blivit gamla och det varit dags...många tårar har jag fällt för mina djur och många, många mer kommer det att bli. Så därför känns din historia ända in i innersta hjärtevrån.