söndag 26 september 2010

Hundspråk

I går var vi på kurs jag och Thina. Hundens språk och signaler med Pia Myrseth. Det var onekligen nåt av det bästa jag varit med på hittills.

Vi började dagen med en presentation av våra hundar, dessutom skulle vi tala om vad vi förväntade oss av dagen. Allteftersom alla la fram sina förväntningar förstod jag att alla hade mer eller mindre nåt specifikt problem i bagaget som de ville få hjälp med. Så hade ju inte jag tänkt, utan jag fick vackert förklara att jag kom med Alice, en totalt okomplicerad hund....

Jag hörde hur nån drog en djup suck när jag talade om att jag har fem hundar, precis som vanligt. Man blir lätt stämplad redan från början när man har många hundar. För naturligtvis måste man vara nån typ av "samlare" och naturligtvis helt oseriös om man "skaffat" på sig så många...och sen dessutom så pass tätt...så klart man måste ha PROBLEM!!!!

Alltså var det nog inte nån mer än Thina som trodde mig när jag beskrev Alice. Pia sa direkt att vad bra, då har vi nån som motvikt till de andra.

Förmiddagen ägnades åt att gå igenom framför allt lugnande signaler för att vi skulle veta vad vi skulle titta på när vi sen tog ut våra hundar.
Sen parade Pia mycket noga ihop dem inför de hundmöten vi skulle studera.

Först ut var en welsh springer spaniel och Alice. Den unge hanen hade inte umgåtts nåt större med andra hundar och det var fantastiskt att se hur väl Alice tog hand om honom och hur tydlig hon var med honom.
Därefter fick han träffa en annan tik och det blev ett helt annorlunda möte.

Min goa Alice fick göra extra många möten för att demonstrera hur olika hundarna uppförde sig i mötet med henne gentemot med någon annan.
Härligt att se hur hon bromsade ner tempot på de "heta" hanarna. Sen fick hon även möta Gandalf som hon känner sen tidigare och man kunde se ett helt annat samspel.

Pias ord om Alice var "en hund som absolut inte är tuff men som är väldigt språksäker. Hon är otroligt tydlig i sina signaler. Dessutom litar hon fullständigt på sin lugna kunniga förare (!!!), så hon är helt avslappnad och typ trala la la la, det som händer det händer..det fixar sig"
Blir sååå stolt...min härliga goa Alice...

Det roliga är ju att alla i flocken (kanske med lilla Nellie som undantag då) är extremt lika i sitt sätt. Lugna, trygga härliga individer. Nellie är inte heller nån problemhund men totalt annorlunda i sitt sätt att vara.
Tji för alla er som gärna vill ha en förutfattad mening om oss med många hundar...


1 kommentar:

Humlan, Bumbi o Johanna sa...

Hej Katarina.
Jag har "bara" läst en bok om hundens signaler. Men den var otroligt intressant. Våra leonberger har en inbyggd trygghet, vilket gör att dom kan visa tydliga signaler. Men vilken upplevelse att få göra denna kursen. Kram