Oj oj oj...

I dag har vi varit på en inoff utställning i Sätila (igen) med Alice. Tyvärr började dagen med ett SMS från Veronica som återigen fick ställa in, den här gången var det stackars Humlan som var sjuk. Så tyvärr blev det inga fler lejon än Alice. Annars skulle ju Humlan och Tequila varit med också.

Med tanke på alla takras så ringde Veronica till Strömmaskolan först i onsdags för att höra om ridhustaket var skottat. Nej, ridhuset hade då varit stängt under veckan pga snön och de visste inte hur det skulle bli, återkom på fredag för besked. Varpå V på fredag ringer igen. Jodå, nu var det skottat!
På arrangörens hemsida kunde man också läsa "Ingen fara på taket, taket är skottat!"
Skööönt...

Så kom vi fram. Ridhuset var stängt med en lapp på dörren om att utst skulla vara i maskinhallarna istället!!! De hade lyckats förlägga fem ringar i hallarna. 360 hundar i dessa trånga utrymmen. I vår pyttelilla hall var det tre miniringar. Utöver det fanns knappt ens ståplats till utställarna.
Tydligen skulle det då vara så att man börjat skotta ridhustaket men kunde inte avsluta det för det var för stor rasrisk. Konstigt med tanke på att det varit färdigskottat dagen innnan??? Så arrangören skulle fått veta det igår kväll.

Jag (och många med mig) blev rent ut sagt skitarg och funderade både en och två ggr på att helt enkelt åka hem igen. Så tycker man att vad fasen nu har vi åkt 14 mil...så vi stannade.
Lyckades knö till oss en miniplats där vi fick försöka skydda Alice från att bli trampad på av alla andra stackare som trängdes. Man kunde inte röra sig.

Alice blev iaf BIR, om än utan konkurrens då tyvärr. Kritiken finns på hemsidan.
Efter det skulle vi ju vänta på gruppfinalen. Som vanligt tänkte jag att det kan ju inte ta så lång tid. Tills slut blev det iaf dags. Det var bara det att det var omöjligt att ta sig fram till och in i ringen!!! Så trångt var det. Det var rena upploppsstämningen.
Till slut var min alltid så lugna Alice helt panikslagen för alla ben överallt och säkert över alla skärrade irriterade människor (och matte så klart)och ville bara vända och springa till husse. När vi till slut kom in i ringen var hon helskärrad. Jag har ALDRIG sett min coola vovve sån förr. Efter att ha sprungit ett minivarv tre och tre så blev vi snart bortgallrade. Skööönt för nu packade vi snabbt som ögat och for därifrån.
Jag skäms för att jag utsatt min hund för detta och jag är vansinnigt sur på arrangörerna som går ut med felaktig information. Vi var många som aldrig hade åkt om vi fått veta från början.

Till saken hör att taket på maskinhallarna var inte skottade alls och bågnade på vissa ställen sa Roger. Tur han inte sa det till mig medan vi var där.

Nu är vi iaf hemma och njuter av en lugn skön kväll med ett glas vin och snart Melodifestival. Man glömmer väl detta också så småningom...