Tandläkarbesök

I vår familj har alla haft "skeva" tänder. Alla flickorna har så klart ärvt mina gaddar, dvs de kommer lite hej svejs. Emilie och Carro har haft tandställning av varierade sorter men har idag fina tänder. Nu är det alltså Lisa kvar.

För några år sen påbörjades hennes reglering i form av båge med nack o hjässband. Efter nåt år tyckte tandläkaren att denna inte alls hade effekt och vi gick vidare med diverse olika röntgenundersökningar inne hos specialisterna. Det konstaterades att hon dessutom har så felaktigt bett att det ant krävs kirurgi. Sista undersökningen av specialist var i maj 2008. Då ställer specialisten en ledande fråga till Lisa som då var 12 år "du vill väl ändå inte börja med tandställning nu så det är väl ingen brådska?" varvid hon naturligtvis svarar "näää"...Roger var med men kunde inte göra mycket åt saken. Det är nämligen ungdomen själv som ska bestämma.

Sen väntade vi. Och väntade. Förra veckan tänkte jag att nu minsann får det hända nåt. Ringer tandläkaren och får till svar att hon ska kallas till våren, alltså två år efter sista undersökningen! Den hjälpsamma sköterskan erbjuder iaf en tid nu för en ny bedömning av den vanliga tandläkaren.

Dit gick vi då idag. Tandläk frågar direkt "vad har hänt?". Hänt, sa jag, absolut ingenting. Jag har begärt en bedömning för reglering eftersom det händer nada sedan maj förra året.
Han är helt oförstående till vad vi gör där och något irriterad säger han direkt att hon ju ska kallas till våren. Då surnar jag till. Han läser högt och i mycket otrevlig ton i journalen vad spec bestämt "patienten är tveksam till tandställning, kallas våren -10 så får vi se om behov kvarstår". Så har specialisten sagt och så blir det.
Nu gick jag i taket rakt av!!! Jag lät honom veta vad jag anser om hur frågor ställs till ungdomar sen talade jag också om att en amatör kan se hur illa ställt det är med tänderna, de kommer ju ovanpå varann för sjutton...
I det läger kommer den goa sköterskan in och frågar ett käckt "Hej hur är det?".
Surt, sa jag och redovisade ilsket för henne vad jag tyckte om både det ena och andra...och tandläkare i synnerhet.
Jag har varit med i den här svängen ett antal varv nu, det är inte första gången.

Den sure tandläkaren ger sig fortfarande inte utan upprepar bara olika skäl hela tiden, nu att hon inte var mogen för att påbörjas...att det inte blir bra att börja för tidigt...

Då får man upplysa om sånt och inte bara skicka patienten på en massa undersökningar och sen inte meddela vad man kommit fram till, sa jag.
Sköterskan har snabbt grepp om situationen och säger att "vi ordnar så klart så hon kallas nu i november istället". Bra sa jag, det var det enda jag ville.

Nu plötsligt svänger tandläkaren och säger att det är ett stort arbete de ska göra, förmodligen krävs kirurgi...ja men hallå, vad blev det av "om behov kvarstår"???
Självklart ska vi komma nu i november säger han. Sköterskan säger också till mig att det är bra om jag kan vara med då. Ja det kan ni ge er den på att jag ska.

Anledningen till att jag jagar på detta är att jag vet att det efter att beslut tas är ca två års väntetid inne hos specialisten där hon kommer att få gå. Tro väl sjutton jag vill ha ett startbeslut då...

Kan också tillägga att när vi gick ut därifrån så sa Lisa att aldrig hon vill gå ensam till den otrevlige tandläkaren igen...jag frågade om jag skämt ut henne (hon brukar skämmas när jag får ett spel), nää hon tyckte det var rätt åt honom att han träffade på griniga morsan!!!