Solstråle

Mattes solstråle som aldrig är sur...oavsett mitt humör!

Grinigt

är det idag..allmänt småsurt skulle jag vilja påstå.

Drog iväg tidigt med Alice till träningen på klubben. Trodde det skulle vara skotträning så åkte extra tidigt. Kom dit och inte en själ i sikte.
Efter nån halvtimma kom så trogna Bosse och Elsa. Där gick vi alldeles ensamma på den stooora planen...
Inser att nu får det nog räcka. Kan ju inte hålla på att avsätta halva lördagar på en 7 milsutflykt för att komma till en tom eller i alla fall nästan tom appellplan. Träna själv kan jag ju göra hemma. Dit åker jag för att träffa likasinnade och kunna träna med andra ekipage, ett måste för tex platsläggning.

Får väl helt enkelt byta träningsdag till tisdagskvällar som ju tävlingsträningsgruppen kommer att hålla igång på from kommande vecka.

Innan jag åkte hem åkte jag så vidare till butiken för att köpa foder till Alice. Inte heller där hade jag nåt flyt. Att det ska vara så märkvärdigt att kunna få hem det foder jag ständigt ber om. Varje gång blir jag tvungen att köpa en mindre förpackning bara för att nån aldrig kan beställa hem den stora som jag vet finns...
Nu är det sista försöket jag gör, finns det inte där på tisdag så ger jag upp. Kan lika gärna köpa det på Torp, för min del skulle det vara lättare tom men jag har ju velat vara lojal. Fortsättning följer.

Får väl njuta av det vackra vädret, solen strålar från en klarblå himmel. Så kanske humöret blir bättre...

Aj som f-n...

I går var det dags för mitt besök hos den ortopedspecialist som skulle titta på min arm. Fick skjuts av Roger eftersom det var 6 mil dit (privatmottagning) och jag ju inte visste riktigt vad han skulle göra med mig. Kunde ju inte riskera att jag inte skulle klara köra bil efteråt.

Det var ett annorlunda besök kan jag säga... på många vis. Inte det minsta att likna vid den typ av läkarbesök jag är van vid som då jobbar på en stor klinik på ett sjukhus.

Mitt besök tog sammanlagt ca 50 minuter, så jag kände verkligen att han gick igenom mig. I alla fall konstaterades att jag inte har något ortopediskt problem och det var ju bra. Snarare har något "kommit in i" musklerna på mig.

Fick genomgå ett expriment som han kallade det. Han skulle lägga en lokalbedövning i axeln. Stack in nålen på hyfsat smärtfritt ställe han letat rätt på. Sen exploderade helvetet, typ...jag skrek så det ekade på hela mottagningen.
-AAAAAJJJJ, vad i helvete gör du???
-Jag ska hitta nerven.
-Men...du ÄR i nerven nu för %#?#"% vad ont det gör!!!

Mellan skriken fick jag också klämt fram ett "å jag som blir så otrevlig när nåt gör ont"...skämdes ju samtidigt som jag helst ville klippa till honom.

När väl hans sökta nerv hittats sprutades alltså lokalbedövning in. Aj aj aj... mera skrik och ramsor som inte lämpar sig här, sen fick jag gå ut i väntrummet för att vänta medan den skulle verka för att se hur den påverkade mig.

Kommer ut i väntrummet (vi pratar alltså en helt vanlig lägenhet här) där sitter en tjej och två killar och tittar leende på mig. -Fick du en spruta eller? säger tjejen glatt, ja jag vet hur det känns ha ha...
Varför måste jag alltid skrika så? Fast det kunde ju varit värre. Tänk om jag nitat till doktorn...
Min tandläkare och en tidigare sjukgymnast som satte akupunkturnålar på mig i hela ansiktet, händerna och de extrema punkterna på fötterna vid 22 tillfällen är ju vana vid mitt beteende och vet riskerna med att framkalla sådan smärta på mig men denne trevlige äldre herre hade ju aldrig utsatts för mig tidigare...

Denna BEDÖVNING hade i alla fall till effekt att jag snart var svimfärdig av smärta. Ironiskt eller? Svetten rann och jag hade så ont så jag var illamående. Tydligen kunde iaf något utläsas av denna högst onormala reaktion.

Tur att Roger var chaufför så jag kom hem. Kvällen tillbringades i sängen och fram emot 21-tiden började jag inse att jag faktiskt ändå på nåt sätt haft en bedövning trots allt. Då släppte den tydligen och allt blev ännu värre.
Natten har gått hyfsat tack vare fulltankning av smärtstillande och idag är det iaf lite bättre.

Det blev ett gnälligt inlägg idag men just nu är jag så uppfylld av ONT så jag har svårt att fokusera på nåt annat.

Jo förresten...mera elände. Det snöar ute...

Älgjakt

I dag börjar älgjakten! Nu får man hålla sig borta från skogarna alltså. Där sitter fullt av jägare som säkert inte alls borde vara i skogen och som inte ser skillnad på älg och hund...man minns väl förra året när en stackars shetlandsponny fick sätta livet till. Bara för att nån gubbe inte har synen i behåll. Sen alla andra hemska saker när de skjuter varann...

Nu var det inte hemska saker jag skulle skriva om utan komiska.
Jag tog med mig Nikki och Alice på promenad i solen förut. Spanade naturligtvis efter älgen eftersom sambon sitter på pass i skogen. Men nejdå, som tur var ingen älg. Vill ju inte precis möta nån.

Kommer hem, släpper hundarna i trädgården och öppnar dörren men vänder genast för jag glömde ta med potatisen från stallet på vägen. I samma ögonblick får hundarna spel och rusar skällande ner mot grinden.
Vem stegar förbi på andra sidan vägen om inte älgen!!!! Den som Roger sitter uppe i skogen och väntar på.
Fick snabbt in Nellie som annars säkert skulle följa med älgen till skogs, sliter fram mobilen och ringer Roger.
-Hej älskling, skulle bara säga att älgen sprang precis förbi...

Nu är det inte första gången det händer. För några år sen en kall dag när väl Roger tröttnat lite efter att suttit ute på morgonen och förmiddagen kom han hem för att äta. Efteråt gick han ner i källaren och grejade med nåt innan han skulle iväg igen. Jag tittar ut genom köksfönstret och ser TVÅ älgar kliva förbi kanske 100 m från huset...
Skriker i högan sky ÄLG, ÄLG!!! Har nog aldrig sett Roger springa så fort, grabba bössan i farten och sen springa i 180 ner för slänten för att försöka genskjuta dem när de kom förbi dungen på andra sidan.
Nej...han hann inte...men en story som jag aldrig glömmer är det. Nu fick jag en till att reta honom med...

Jag och Nova 2:a i KM i lydnad

Idag var det äntligen dags för det KM vi tränat för i några veckor, jag och Nova. Vaknade upp i morse och kom på som vanligt att jag ångrat mig. Vill inte vara med...undrar om det finns nån med så otroligt dåliga tävlingsnerver som jag...
Ångrade mig bittert att jag alltid ska vara med på allt. Borde ju ha lärt mig att jag bara mår dåligt när nervositeten sätter in. För det gör den.

Kom i alla fall iväg till slut. Lotten gav mig sista startnumret vilket inte heller kändes särskilt bra. Hade ju gärna velat ha det avklarat så fort som möjligt.
Platsliggningen gick i alla fall hyfsat som tur var. Elsa, boxern, tog en lov bort till Taison, schäfern, för att försöka dra med honom på nåt roligare. Nova låg snällt hela momentet trots lite strul en stund alltså.

När det sen var vår tur så gick hon som en klocka, min lilla pälslösa Nova. Lite långsamt kanske, därav några 9:or men ändå klart bättre än jag förväntat mig.
Vi slutade på en 2:a plats efter Sophia och Varja som bara hade 1 p mer än oss...

Så nu är jag sååå stolt och glad över min goa Novis. Tyvärr gör hon sig inte på bild för tillfället. Hon har inte många pälsstrån kvar efter fällningen så tur att ingen bedömde utseendet...

Åska och kaos

Igår trodde jag blixten slog ner i vårt hus! Plötsligt lät det som hela rummet exploderade, det sprakade och knastrade och allt blev blått!!! Sen ska vi ju inte tala om åskknallen som kom samtidigt...jag som är så rädd för åska.

Flög upp från stolen och var fullkomligt övertygad om att det brann. Nu hände som tur var inget mer än att strömmen naturligtvis försvann. Trodde ju såklart att min nya dator och andra modemet för säsongen gått i graven men konstigt nog fungerar både dator och modem.
Däremot kom vi på senare att telefonerna inte fungerar när modemet är i så nåt har ju hänt med det ändå. Dessutom gick en av de bärbara telefonerna sönder.
Här brukar ALLTID nåt gå sönder när det åskar så jag är jättenoga med att dra ur datorer, telefoner och TV-apparater. Igår var det ju en enda smäll, helt utan förvarning så jag tycker vi hade en otrolig tur för en gångs skull.

Förra sommaren gick en frys, en bildskärm och ett modem på en enda smäll. Tidigare i sommar gick ett modem på en smäll som inte ens var i närheten...så tråkigt.

På kvällen hade vi planerat en tur till Torp för kvällsjippot de hade där mellan 20-22. Det ironiska var att det var externa hårddiskar vi skulle köpa, så det hade varit väldigt snopet om åskan hunnit före.

Efter ett totalt kaos i butiken kl 20 när erbjudandet började hade vi lyckats få tag i var sin både jag, Lisa och Roger.
Man kan lugnt säga att det var djungelns lag som rådde i detta kaos, tre köer och bara kanske 30 hårddiskar bakom disken...
Kön som Roger och Lisa stog i blev helt stopp i pga inkompetent personal så där var alla chanslösa. Fick helt fräckt över Lisa till "min" kö där hon knep den sista! Trodde alla. Då ser jag plötsligt att det står en påse kvar på disken vid kassan intill, kastar mig fram och frågar om den är kvar, jovisst, skriker på sambon som stegar fram och betalar. Sen var det liksom läge för mig att snabbt dunsta ut ur butiken och vänta på håll...misstänkte att det var skottpengar på mig då, typ...

Så igår kväll sparades det bilder igen. Brukar ju spara dem på DVD men det har inte blivit gjort sen jag köpte den nya datorn för några månader sen och jag tar mycket bilder. Så nu känns det bra! Ska gå över burken och se vad mer som ska flyttas över.

Plötsliga bilfantaster

Igår skulle jag ju åka till Tanum och tänkte ta med Nova för en stunds träning. Funderade på om ågon mer skulle få följa med men hade inte bestämt mig.
Till saken hör att Nova ääälskar att åka bil och kan inte motstå en öppen bildörr, hon tar plats på stört, sen om det är framme eller bak är helt oväsentligt...
Nikki tycker väl typ att det får väl gå med bilåkande men kan lika gärna tänka sig att strunta i det.
Alice ja...hon är ju åksjuk och vill inte gärna följa med. När man öppnar bilen travar hon raskt till hundgården. Nellie är ungefär likadan, man får locka och pocka.

Jag lastade bilen och lämnade den öppen medan jag gick in igen. När jag kom ut hade dessa tre tagit plats!!! Inte nog med det, INGEN kunde tänka sig att gå ur. Jag lockade, beordrade, drog och slet. ALLA var totalt oförstående och hade gett sig den på att inte bli den som skulle bli kvar hemma.



Till slut fick jag (med hjälp av koppel) ur två av dem med den följden att då hoppade genast Nellie in istället. Inom fem sekunder hade jag plötsligt FYRA ockupanter i bilen!!!
Jag vet faktiskt inte vad som tog åt dem...problemet brukar ju vara det motsatta. Efter några svettiga minuter fick jag till slut mutat in Alice och Nellie i köket och kom äntligen iväg med två lyckliga collies!

Herrbesök

Igår hade vi besök av Kimbo som fick följa med husfolket och hämta en bokhylla här hos oss. Kimbo hittade genast tillbaka till Alice damm som han ju varit inbjuden i förr.



Efter ett dopp i den kämpade han tappert för att flirta in sig hos Nova. Lilla Nellie däremot tyckte allt han var lite väääl stor...

Se sån stil han har!

Nova kan ju inte motstå en öppen bil så naturligtvis ville hon kolla in om det möjligen går att åka i den här...

Alice har knyckt ett ben i Kimbos bil men visst kan hon kosta på sig några lekvarv emellanåt också.

Fint med en sån stor vattenskål, tyckte Kimbo! Husse jag vill ha en sån!!!

Äppel, päppel...

...vem har rätt till äpplet, du eller jag???

Joooo...

det är faktiskt en collie! Stackars Nova har inte många strån kvar. Har sällan skådat något så urfällt...





Syrran däremot, hon har så det räcker och blir över!



Den här damen har också börjat tappa men än finns det kvar.