Ja ha...vad göra? På morgnarna är jag halvblind innan jag tvättat ur mina ögon och skärpt till blicken. Inte ens brillor hjälper. Dessutom insåg jag snabbt att tiden som akrobat är förbi. Om den nu ens existerat.
Återstod att väcka Roger alltså. Ändrade mig i sista ögonblicket för glad skulle han ju inte bli...
Bestämte mig för att sattyget kunde få hänga med till jobbet för i dag var det ju ändå dags för spruta nr sju i häcken. Dessutom hade jag ett färdigt recept att hämta med fästingvaccinet. Kändes plötsligt högaktuellt om man säger så...
Min egen privata sjuksköterska blev vidtalad ganska omgående om det lilla problemet och hon lovade hjälpa mig efter ett möte. Undertecknad är ju lite rädd för sprutor och låter inte vem som helst sätta nålen i mig. Eller i häcken om man så säger.
Nu blev både hon och jag upptagna så sattyget fick vackert hänga med till efter lunch. Det satt ju liksom där det satt, även om nu min fästingrädda rumskamrat var lite lätt panikslagen över huruvida hon skulle få nåt besök där på sin sida av skrivborden.
Till slut blev jag av med den lille jäveln och fick sjunde sprutan i häcken och sista fästingsprutan i armen.
Vilken härlig dag!!!
1 kommentar:
USCH så läskigt med fästingen !!!!
Jag hade nog tagit fram den största kniven jag har och skurit bort en STOR bit ur kroppen på mig där fästingen satt!!! Fy vilka äckliga kryp det är! Och ingen nytta gör de heller. De skulle utrotas......bläääää.....
Skicka en kommentar