söndag 12 december 2010

Vinter med parkeringsproblem

Veckan har kantats av det vanliga snöfallet typ var och varannan dag. Mest minnesvärt var väl tisdagsmorgonen...

Körde hemifrån en stund tidigare som vanligt på morgonen. Har lärt mig att det inte räcker med att se att ingen snö kommit här på Skinnfälleröd. Mycket riktigt.
Omkring halvvägs började det ligga mer snö på motorvägen och väl i Uddevalla inser jag att shit...vad mycket snö det kommit.

Kommer i sakta mak fram till sjukhuset och närmar mig den parkering jag brukar stå på. Hinner tänka att jösses där är ju tomt???! Även om jag är tidig är det alltid några före mig. Inser i nästa ögonblick att det är omöjligt att ta sig in där. Vägen är plogad men inte parkeringen. Alltså är det en halvmeter hög snövall som blockerar infarten. Inte en traktor i sikte, vart sjutton är sjukhusets snöröjare då???

Bilen som kör två bilar framför mig stannar mitt i vägen, sätter på varningsblinkers och går ur bilen. Minsann sliter tjejen fram en snöskyffel ur bagagen!!!
Vi andra som kommer bakom henne tänker väl nåt om att "där går väl ändå gränsen" och svänger förbi henne och kör mot nästa parkeringsområde.

Där ser jag att vallen inte är problemet, en bil har just försökt ta sig in men det lutar uppåt där vi anställda ska parkera så det ser osäkert ut om den ska lyckas ta sig dit. En bilist står och väntar eller funderar på om hon ska våga chansa. Själv försöker jag också göra ett snabbt överslag om jag ska väga. Blir inte särskilt kul om jag fastnar...
Drar en ramsa i ilskan över att man inte ska kunna bli av med bilen när man väl är på jobbet, kan inte bestämma mig för hur jag ska göra och bestämmer mig för att ta ett varv till för att hinna se hur det går för övriga.

Återkommer till min vanliga parkering och ser precis hur den skottande unga tjejen går över vägen och slänger in skyffeln i baksätet igen. Hon lägger in backen, tar sen sats och bränner på in genom den uppskottade infarten. Sen blir det bara rakt in på första bästa plats rakt fram.
Jag kan ju inte göra annat än att hänga på. När jag ska köra igenom det skottade hålet blundar jag och ber till Gud att jag måttat rätt, annars skulle jag nog sitta gott fast ett tag. Det gick bra och jag brötade in på platsen bredvid min nya hjälte.

Hoppade ur bilen och möts av en brett leende tjej i 20-årsåldern. Denna människa skottade upp hela j-a infarten själv och räddade alla oss andra som behövde parkera våra bilar. Inte nån av oss andra stannade och hjälpte till. Usch vad jag skämdes men jag har ju inte ens en snöskyffel i bilen. Har lärt mig nu att det måste man faktiskt ha. Tackade henne tusen gånger men hon bara log och tyckte att det var väl ingenting...
Innan vi skildes åt frågade jag var i huset hon jobbade. Sen fick jag allt leka detektiv men jag fick reda på namnet. Gick och köpte en chokladask och sen gick jag upp till avdelningen och önskade henne God Jul.
Tänk att det finns så härliga människor!



1 kommentar:

Anonym sa...

hahaha, det var roligt att lasa :)Carolina