Hemma igen!

Äntligen hemma igen efter en lååång dag och 80 mil i bilen. Klockan ringde redan vid 2,30 och en timma senare hämtade Veronica upp mig, Lisa och Alice.

På plats träffade vi Pirre och ett helt gäng med andra Knickerbockers, jättekul. Dessutom var Pirre snäll och ställde Alice för mig denna gången. Tänkte att hon är säkert bättre på att trolla med ryggen än vad jag är. Och det var hon verkligen...inte ett ord om nån svag rygg i kritiken. Däremot så stod det så här "tyvärr är ögonen alltför ljusa och ger ett felaktigt uttryck"! Ja alltid ska det vara nåt, så ut åkte hon på en 2:a.

Nu är jag milt sagt helt slut så nån längre rapport än så blir det inte. Lite god mat i kväll så lär jag snart sova sött...

Klart

Hunden är klar och packningen är klar. Nu återstår bara att försöka somna så snart som möjligt. Klockan är ställd på 02,30...
Lisa har bestämt sig för att följa med också så henne får jag också försöka knuffa i säng.

Såna här stunder ångrar jag att jag alltid ska hänga på allting...men, men, jag anmälde alldeles själv. Det ska jag tänka på när klockradion startar i natt.

Roger ska på fiske hela dagen så han ska också iväg tidigt. "Redan" kl 7, rena sovmorgonen alltså.

Ha en trevlig helg alla!

Förberedelser

Här pågår förberedelser inför morgondagen för fullt. Lisa har fått duscha Alice och sen fönat, fönat och åter fönat...Åh vad jag vill ha en hundfön!!! Roger nu vet du vad jag vill ha i födelsedagspresent, ha ha.
Det skulle onekligen underlätta hundbaden i alla fall. Har visserligen en jättebra vanlig fön men det är ju piss i havet på en collie eller en leonberger.

Sen ska jag då försöka somna sött som en bebis MYCKET tidigt ikväll. Ska ju upp vid 2,30 igen. Vet ju att jag aldrig kan sova i såna lägen så det lär bli en tröttsam dag i morgon alltså. Veronica dyker iaf upp här vid 3,30 så då bär det av.

Har eg inget på den här tillställningen att göra med tanke på den svankiga ryggen hon aldrig blir av med men oj vad kul det ska bli att träffa en massa Knickerbockers!!! Dessutom är det 104 lejon anmälda...

Det var ett himla tjat om att jag skulle ha grävt nu igen...har jag sagt att det inte är jag så är det ju INTE det!!! Att aldrig nån tror på mig...
Leriga tassar? Ja men va fasen... alla kan ju inte vara så rädda att skita ner sig som Nikki! Förresten har hon säkert varit och plaskat i dammen efter att hon grävt...
ja så är det så klart! Jag sa ju att det inte var jag!

Kunde ju inte låta bli att sno nostalgibilden Pirre lagt ut på sin hemsida...lilla gröna tiken är ju nämligen vår lilla Alice!
Bilden är tagen 25 september -08 så hon är alltså ca fyra veckor. Ljuvlig...

Gårdagen

I går startade dagen tidigt. Vi skulle ju iväg till Halmstad på utställning. Till råga på allt var det ju omställning till vintertid natten innan. Min klockradio ska kunna ställa om detta själv men oftast fungerar det inte. Problem, vilken tid ställer man då in??? Min lånemobil visste jag inte heller om den ställde in el ej så det slutade med att jag fick sätta mobilens timer istället...sov knappt på hela natten iaf.

Väl på plats träffade vi ett par st som glömt bort ändra klockan helt, ha ha. Väääldigt tidiga på plats alltså.

Veronicas Humlan skulle in nästan direkt, hon fnattade för domaren igen och tyckte det var allmänt läskigt. Den andra tiken vann men ingen av dem fick HP så hanen blev BIR.

Sen var det juniorhanarna. De var bara tre, en av dem var faktiskt en bror till Alice, Chino. Kul att se honom igen! Sen var det Knodden då...snygge, supermaffige Knodden. Klart han vann klassen! Matte Ellen var superstolt med all rätt, det var de verkligen värda. GRATTIS till er! Är övertygad om att detta bara är början för er. Senare blev han BIM.

I tikklassen var de fem st. Alice blev fyra...som vanligt ett påpekande om att det är ryggen...tiken som vann blev senare BIS 2 junior, jättekul!

Relativt snabbt var vi på hemväg igen, trötta som sjutton och 25 mils resa tillbaka. Satt på hemvägen och funderade över hur vi ska orka med nästa helgutflykt till Växjö. Då måste vi ge oss av vid 03,30...

I morse fick jag köra Carro till Torp. Hon skulle med bussen till Oslo och hälsa på kompisar som jobbar där. Så smått funderar hon själv på att flytta upp dit igen så vi får väl se vad det blir efter den här trippen.

Med tanke på dagens väder ska jag ägna mig åt avancerat slappande...en och annan promenad men annars vila. Sköööönt...

Men snälla lilla matte...hur kan du tro att vi skulle vara skyldiga till detta? Nähä sånt sysslar INTE vi med, så det så!!!
Vadå stort hål måste var grävt med stora tassar? Måste vara Nikki eller Nova då ...eller kanske Hallindegrävarna var här inatt...det vet väl alla vad de sysslar med. Skyll inte på oss bara!

Fler bästisar

Vi har ett bästispar till i familjen. Nämligen Carro och Alice!
Älskar varann över allt annat...

Sune

I natt har vi haft besök här. Carros kompis Lisa har övernattat med sin lilla söta Sune. Nu på morgonen kom han helt sonika stegandes uppför trappan för att hälsa på Alice och Nellie som stod ovanför och väntade. Nikki och Nova fick vara kvar i köket.



Alice vet ju inte riktigt hur stor hon är även om hon nu är världens snällaste så vi fick passa så han inte råkade ut för hennes sätt att hälsa. Dvs en rejäl dunk med tassen...det hade kanske blivit en platt Sune då...
Katten Trollet kommer som vanligt för att hälsa på allt och alla och Sune blev helfrälst i henne.

Han tyckte vi hade vattnet på ett väldigt konstigt ställe...hur i herrans namn gör man för att dricka i det här huset???

Trollet visar gladeligen hur man gör.

Jag fattar ändå inte???! Dåligt hotell detta...
Naturligtvis fick han en skål på golvet istället...

Dagens stick

Idag var det dags för cortisonspruta. Usch...var jätterädd att det skulle göra svinont efter senaste tidens erfarenheter men det gick jättebra. Läkaren klarade sig lindrigt undan, han fick inte ens höra några svordomar. Tur det, för han är världens goaste doktor. Så idag har jag iaf inte skämt ut mig.
Nu blir det inga nya stick på minst en vecka så jag hinner repa nytt mod inför nästa omgång.
I kväll blir det vila...får inte göra nåt på 24 timmar...

Aj aj aj...

Ny dag, nya nålar! Ska nog bli mitt motto framöver...

I går var jag hos min läkare och vi bestämde att jag skulle följa ortopedens rek om att prova akupunktur. Den insatte vet ju att jag gjort detta för mina käkmuskler för några år sedan. Har väl inga jättetrevliga minnen från detta men vet att jag trots min nålskräck klarade av det. Inte mindre än 22 ggr innan man gav upp pga ej tillräcklig effekt.

I dag började jag dagen med att tidigt åka till VC för ny protagning och tog därefter tjuren vid hornen och knatade upptill sjukgymnastiken. Begärde att få min "gamla" torterare som ju känner mig och kan hantera min rädsla och den ilska som kommer med den när det gör ont...

Besöket blev jättebra, jag fick en mjukstart på fem nålar (tre gjorde ont "bara"). Framförallt hade han så mycket mer bra att komma med så allt vi dagen innan bestämt hos min läkare kom att ändras nu. Bla resulterade det i att jag ska tillbaks till läkaren idag för att få en cortisonspruta, vilket jag inte kunnat få förut pga för många muskelgrupper inblandade. Nu bedöms armbågen som ff är kraftigt inflammerad vara största problemet så den ska få en omgång. Sen blir det nålar varje vecka under lång tid framöver. Aj aj aj...

Efter vila under eftermiddagen bar det av till Tanum. Hade eg ingen lust men var ju tvungen att hämta fodret.
För att göra en lång historia kort kan vi säga att jag till slut fick köpt mitt foder...
Var alltså inte på något strålande humör när jag kom till klubben men åkte iaf dit en stund när jag nu ändå åkt så långt. Var väl måttligt road i ärlighetens namn efter en tuff dag men det var väl en helt ok träning.

Stackars Thina fick en mindre trevlig upplevelse. Mitt under platsläggningen ser jag plötsligt hur hennes Volvo ger sig av. Den rullar helt sonika iväg och slutar med att ramma staketet till planen. Där blev det iaf stopp.
Bara en stund tidigare hade ju en hel grupp med människor och hundar stått precis där så det var verkligen tur i oturen. Dessutom "missade" den en annan parkerad bil. Hade den kommit längre hade den ju verkligen fått upp farten i utförsbacken så då hade det också kunnat sluta illa.
Ingen större skada skedd alltså! Men jösses en sån dag...

Har ni 10 minuter till övers så se detta klipp... garanterat många goa skratt!

http://www.youtube.com/watch?v=Zi9GOvR3Ynw

Det blir ju lite upprepning med vad man lägger ut på Facebook men jag kan ändå inte låta bli....den är så söt!

http://www.youtube.com/watch?v=_Tg23fVr508

Det mest fantastiska jag sett!
Titta och njut...

http://www.youtube.com/watch?v=dEaMI5PkLIM

Bästisar

Där Lisa är där är oftast Nikki också. Allra helst i knät...

Inte lätt att förstå att man inte är en liten knähund utan en stooor medlem i "Pälskoftornas Riksförbund"!

Solstråle

Mattes solstråle som aldrig är sur...oavsett mitt humör!

Grinigt

är det idag..allmänt småsurt skulle jag vilja påstå.

Drog iväg tidigt med Alice till träningen på klubben. Trodde det skulle vara skotträning så åkte extra tidigt. Kom dit och inte en själ i sikte.
Efter nån halvtimma kom så trogna Bosse och Elsa. Där gick vi alldeles ensamma på den stooora planen...
Inser att nu får det nog räcka. Kan ju inte hålla på att avsätta halva lördagar på en 7 milsutflykt för att komma till en tom eller i alla fall nästan tom appellplan. Träna själv kan jag ju göra hemma. Dit åker jag för att träffa likasinnade och kunna träna med andra ekipage, ett måste för tex platsläggning.

Får väl helt enkelt byta träningsdag till tisdagskvällar som ju tävlingsträningsgruppen kommer att hålla igång på from kommande vecka.

Innan jag åkte hem åkte jag så vidare till butiken för att köpa foder till Alice. Inte heller där hade jag nåt flyt. Att det ska vara så märkvärdigt att kunna få hem det foder jag ständigt ber om. Varje gång blir jag tvungen att köpa en mindre förpackning bara för att nån aldrig kan beställa hem den stora som jag vet finns...
Nu är det sista försöket jag gör, finns det inte där på tisdag så ger jag upp. Kan lika gärna köpa det på Torp, för min del skulle det vara lättare tom men jag har ju velat vara lojal. Fortsättning följer.

Får väl njuta av det vackra vädret, solen strålar från en klarblå himmel. Så kanske humöret blir bättre...

Aj som f-n...

I går var det dags för mitt besök hos den ortopedspecialist som skulle titta på min arm. Fick skjuts av Roger eftersom det var 6 mil dit (privatmottagning) och jag ju inte visste riktigt vad han skulle göra med mig. Kunde ju inte riskera att jag inte skulle klara köra bil efteråt.

Det var ett annorlunda besök kan jag säga... på många vis. Inte det minsta att likna vid den typ av läkarbesök jag är van vid som då jobbar på en stor klinik på ett sjukhus.

Mitt besök tog sammanlagt ca 50 minuter, så jag kände verkligen att han gick igenom mig. I alla fall konstaterades att jag inte har något ortopediskt problem och det var ju bra. Snarare har något "kommit in i" musklerna på mig.

Fick genomgå ett expriment som han kallade det. Han skulle lägga en lokalbedövning i axeln. Stack in nålen på hyfsat smärtfritt ställe han letat rätt på. Sen exploderade helvetet, typ...jag skrek så det ekade på hela mottagningen.
-AAAAAJJJJ, vad i helvete gör du???
-Jag ska hitta nerven.
-Men...du ÄR i nerven nu för %#?#"% vad ont det gör!!!

Mellan skriken fick jag också klämt fram ett "å jag som blir så otrevlig när nåt gör ont"...skämdes ju samtidigt som jag helst ville klippa till honom.

När väl hans sökta nerv hittats sprutades alltså lokalbedövning in. Aj aj aj... mera skrik och ramsor som inte lämpar sig här, sen fick jag gå ut i väntrummet för att vänta medan den skulle verka för att se hur den påverkade mig.

Kommer ut i väntrummet (vi pratar alltså en helt vanlig lägenhet här) där sitter en tjej och två killar och tittar leende på mig. -Fick du en spruta eller? säger tjejen glatt, ja jag vet hur det känns ha ha...
Varför måste jag alltid skrika så? Fast det kunde ju varit värre. Tänk om jag nitat till doktorn...
Min tandläkare och en tidigare sjukgymnast som satte akupunkturnålar på mig i hela ansiktet, händerna och de extrema punkterna på fötterna vid 22 tillfällen är ju vana vid mitt beteende och vet riskerna med att framkalla sådan smärta på mig men denne trevlige äldre herre hade ju aldrig utsatts för mig tidigare...

Denna BEDÖVNING hade i alla fall till effekt att jag snart var svimfärdig av smärta. Ironiskt eller? Svetten rann och jag hade så ont så jag var illamående. Tydligen kunde iaf något utläsas av denna högst onormala reaktion.

Tur att Roger var chaufför så jag kom hem. Kvällen tillbringades i sängen och fram emot 21-tiden började jag inse att jag faktiskt ändå på nåt sätt haft en bedövning trots allt. Då släppte den tydligen och allt blev ännu värre.
Natten har gått hyfsat tack vare fulltankning av smärtstillande och idag är det iaf lite bättre.

Det blev ett gnälligt inlägg idag men just nu är jag så uppfylld av ONT så jag har svårt att fokusera på nåt annat.

Jo förresten...mera elände. Det snöar ute...

Älgjakt

I dag börjar älgjakten! Nu får man hålla sig borta från skogarna alltså. Där sitter fullt av jägare som säkert inte alls borde vara i skogen och som inte ser skillnad på älg och hund...man minns väl förra året när en stackars shetlandsponny fick sätta livet till. Bara för att nån gubbe inte har synen i behåll. Sen alla andra hemska saker när de skjuter varann...

Nu var det inte hemska saker jag skulle skriva om utan komiska.
Jag tog med mig Nikki och Alice på promenad i solen förut. Spanade naturligtvis efter älgen eftersom sambon sitter på pass i skogen. Men nejdå, som tur var ingen älg. Vill ju inte precis möta nån.

Kommer hem, släpper hundarna i trädgården och öppnar dörren men vänder genast för jag glömde ta med potatisen från stallet på vägen. I samma ögonblick får hundarna spel och rusar skällande ner mot grinden.
Vem stegar förbi på andra sidan vägen om inte älgen!!!! Den som Roger sitter uppe i skogen och väntar på.
Fick snabbt in Nellie som annars säkert skulle följa med älgen till skogs, sliter fram mobilen och ringer Roger.
-Hej älskling, skulle bara säga att älgen sprang precis förbi...

Nu är det inte första gången det händer. För några år sen en kall dag när väl Roger tröttnat lite efter att suttit ute på morgonen och förmiddagen kom han hem för att äta. Efteråt gick han ner i källaren och grejade med nåt innan han skulle iväg igen. Jag tittar ut genom köksfönstret och ser TVÅ älgar kliva förbi kanske 100 m från huset...
Skriker i högan sky ÄLG, ÄLG!!! Har nog aldrig sett Roger springa så fort, grabba bössan i farten och sen springa i 180 ner för slänten för att försöka genskjuta dem när de kom förbi dungen på andra sidan.
Nej...han hann inte...men en story som jag aldrig glömmer är det. Nu fick jag en till att reta honom med...

Jag och Nova 2:a i KM i lydnad

Idag var det äntligen dags för det KM vi tränat för i några veckor, jag och Nova. Vaknade upp i morse och kom på som vanligt att jag ångrat mig. Vill inte vara med...undrar om det finns nån med så otroligt dåliga tävlingsnerver som jag...
Ångrade mig bittert att jag alltid ska vara med på allt. Borde ju ha lärt mig att jag bara mår dåligt när nervositeten sätter in. För det gör den.

Kom i alla fall iväg till slut. Lotten gav mig sista startnumret vilket inte heller kändes särskilt bra. Hade ju gärna velat ha det avklarat så fort som möjligt.
Platsliggningen gick i alla fall hyfsat som tur var. Elsa, boxern, tog en lov bort till Taison, schäfern, för att försöka dra med honom på nåt roligare. Nova låg snällt hela momentet trots lite strul en stund alltså.

När det sen var vår tur så gick hon som en klocka, min lilla pälslösa Nova. Lite långsamt kanske, därav några 9:or men ändå klart bättre än jag förväntat mig.
Vi slutade på en 2:a plats efter Sophia och Varja som bara hade 1 p mer än oss...

Så nu är jag sååå stolt och glad över min goa Novis. Tyvärr gör hon sig inte på bild för tillfället. Hon har inte många pälsstrån kvar efter fällningen så tur att ingen bedömde utseendet...

Åska och kaos

Igår trodde jag blixten slog ner i vårt hus! Plötsligt lät det som hela rummet exploderade, det sprakade och knastrade och allt blev blått!!! Sen ska vi ju inte tala om åskknallen som kom samtidigt...jag som är så rädd för åska.

Flög upp från stolen och var fullkomligt övertygad om att det brann. Nu hände som tur var inget mer än att strömmen naturligtvis försvann. Trodde ju såklart att min nya dator och andra modemet för säsongen gått i graven men konstigt nog fungerar både dator och modem.
Däremot kom vi på senare att telefonerna inte fungerar när modemet är i så nåt har ju hänt med det ändå. Dessutom gick en av de bärbara telefonerna sönder.
Här brukar ALLTID nåt gå sönder när det åskar så jag är jättenoga med att dra ur datorer, telefoner och TV-apparater. Igår var det ju en enda smäll, helt utan förvarning så jag tycker vi hade en otrolig tur för en gångs skull.

Förra sommaren gick en frys, en bildskärm och ett modem på en enda smäll. Tidigare i sommar gick ett modem på en smäll som inte ens var i närheten...så tråkigt.

På kvällen hade vi planerat en tur till Torp för kvällsjippot de hade där mellan 20-22. Det ironiska var att det var externa hårddiskar vi skulle köpa, så det hade varit väldigt snopet om åskan hunnit före.

Efter ett totalt kaos i butiken kl 20 när erbjudandet började hade vi lyckats få tag i var sin både jag, Lisa och Roger.
Man kan lugnt säga att det var djungelns lag som rådde i detta kaos, tre köer och bara kanske 30 hårddiskar bakom disken...
Kön som Roger och Lisa stog i blev helt stopp i pga inkompetent personal så där var alla chanslösa. Fick helt fräckt över Lisa till "min" kö där hon knep den sista! Trodde alla. Då ser jag plötsligt att det står en påse kvar på disken vid kassan intill, kastar mig fram och frågar om den är kvar, jovisst, skriker på sambon som stegar fram och betalar. Sen var det liksom läge för mig att snabbt dunsta ut ur butiken och vänta på håll...misstänkte att det var skottpengar på mig då, typ...

Så igår kväll sparades det bilder igen. Brukar ju spara dem på DVD men det har inte blivit gjort sen jag köpte den nya datorn för några månader sen och jag tar mycket bilder. Så nu känns det bra! Ska gå över burken och se vad mer som ska flyttas över.

Plötsliga bilfantaster

Igår skulle jag ju åka till Tanum och tänkte ta med Nova för en stunds träning. Funderade på om ågon mer skulle få följa med men hade inte bestämt mig.
Till saken hör att Nova ääälskar att åka bil och kan inte motstå en öppen bildörr, hon tar plats på stört, sen om det är framme eller bak är helt oväsentligt...
Nikki tycker väl typ att det får väl gå med bilåkande men kan lika gärna tänka sig att strunta i det.
Alice ja...hon är ju åksjuk och vill inte gärna följa med. När man öppnar bilen travar hon raskt till hundgården. Nellie är ungefär likadan, man får locka och pocka.

Jag lastade bilen och lämnade den öppen medan jag gick in igen. När jag kom ut hade dessa tre tagit plats!!! Inte nog med det, INGEN kunde tänka sig att gå ur. Jag lockade, beordrade, drog och slet. ALLA var totalt oförstående och hade gett sig den på att inte bli den som skulle bli kvar hemma.



Till slut fick jag (med hjälp av koppel) ur två av dem med den följden att då hoppade genast Nellie in istället. Inom fem sekunder hade jag plötsligt FYRA ockupanter i bilen!!!
Jag vet faktiskt inte vad som tog åt dem...problemet brukar ju vara det motsatta. Efter några svettiga minuter fick jag till slut mutat in Alice och Nellie i köket och kom äntligen iväg med två lyckliga collies!

Herrbesök

Igår hade vi besök av Kimbo som fick följa med husfolket och hämta en bokhylla här hos oss. Kimbo hittade genast tillbaka till Alice damm som han ju varit inbjuden i förr.



Efter ett dopp i den kämpade han tappert för att flirta in sig hos Nova. Lilla Nellie däremot tyckte allt han var lite väääl stor...

Se sån stil han har!

Nova kan ju inte motstå en öppen bil så naturligtvis ville hon kolla in om det möjligen går att åka i den här...

Alice har knyckt ett ben i Kimbos bil men visst kan hon kosta på sig några lekvarv emellanåt också.

Fint med en sån stor vattenskål, tyckte Kimbo! Husse jag vill ha en sån!!!

Äppel, päppel...

...vem har rätt till äpplet, du eller jag???

Joooo...

det är faktiskt en collie! Stackars Nova har inte många strån kvar. Har sällan skådat något så urfällt...





Syrran däremot, hon har så det räcker och blir över!



Den här damen har också börjat tappa men än finns det kvar.