Utställning igen

Då var det fredag igen, skööönt!
Veckan har gått jättefort, beror väl på att jag tog ledigt i måndags antar jag. I måndags ringde jag i alla fall veterinären som det var bestämt för att lägesrapportera om Alice hälta. Den märks ju inget av längre och jag har fullt sjå att hålla henne lugn. I alla fall tyckte han hon skulle fortsätta äta Rimadyl i ytterligare 10 dagar. "Det är bara att komma hit och hämta" sa han så på tidag åkte jag upp och hämtade mer tabletter. Dessutom ger jag henne ju pumpakärnorna som jag fått ordination av Pirre om.

I dag har jag och Veronica redan varit ute på kvarnen i Fjällbacka och köpt hundmat. Vi går ihop om inköpet för prisets skull, det har visat sig lönsamt. Nu är det ju bara Nikki och Nova som äter Hundkökets mat men det går ändå åt en del.
"Lilla" Alice äter betydligt dyrare foder men å andra sidan har jag viss rabatt på det också. Alice står numera på kraftigt ökad dagsranson eftersom hon är alldeles för tunn enl Pirre. Så där lär också gå åt en del framöver...tacka vet jag lilla Nellie, hon är billig på den fronten, även om hon äter ett dyrt foder så varar ju en säck ett tag om man säger så.

I morgon bär det av till Sätila på utställning. Det är nästan 500 hundar anmälda på denna inoff utställning! Undrar om vi överhuvudtaget får en parkering...
Vi ska åka med Veronica som har med sig Crazy och Kimbo för dagen. Alice kommer alltså att gå mot Crazy. Denna gång är det "bara" nio lejon till skillnad mot förra helgens 40 anmälda. Så håll nu tummarna för våra vovvar imorgon.

Ute är det så isigt att det knappt går att gå än mindre träna på att springa inför utställningen. Hundarna får delas på när de ska gå ut så de inte ska springa runt och halka. Nu vill jag inte ha mera snö, is och kyla. Jag är trött på vintern och väntar på våren!!! Fast det är ju faktiskt bara slutet av februari så jag lär väl få vänta...

Måste bara

visa bilden jag fick från Eva på Vallkrokens!
Det är mamma Ronja som står längst bak och håller kollen på sina döttrar i snön.



Efter en hel helg med underbara maffiga lejon tåls det att vila ögonen på de små favoriterna också!

Vilken helg!

I lördags morse vid 6,30 bar det iväg, fram emot 10,30 var vi framme vid Medevi, Motala. Där mötte vi ett helt gäng Knickerbockers och hade en supertrevlig dag.
Först "minglade" vi ute i snön ett tag och lärde känna varandra. Valparna sprang lösa och hade jättekul. Alla utom Alice då...med tanke på att hon är "sjukskriven" och äter Rimadyl vågade jag inte låta henne härja fritt. Hon känner ju inte om hon har ont just nu.
Sen grillade vi och Marie-Louise hade med jättegod kladdkaka. Pirre höll en kort föreläsning om berikning som vi säkert kunde ha fortsatt lyssna till hela eftermiddagen.
Lite utställningsträning följde sen, välbehövligt för vissa av oss...jag behöver verkligen alla tips och råd jag kan få. Sen gick vi över till kloklippning och tassvård.

Några timmars vila på ett utkylt hotellrum innan det var dags att bege sig bort till Pirre (som bara bor ett stenkast ifrån Medevi Brunn). Där klämde vi ihop oss framför TV:n och kollade Melodifestival och drack lite vin.

Upp tidigt på söndag morgon, hem till Pirre som bjöd alla på frukost. sen körde vi i samlad tropp till Ljungsbro där utställningen hölls i ett ridhus.
Massor av leonberger var anmälda, 40st men så var det också SLBK som anordnade. Alla Knickerbockers blev placerade, Alice som 4 valpklass tikar. Det är jag jättenöjd med och kritiken var bra. Det handlar nog mer om att jag själv behöver lära mig att ställa upp henne och framhäva henne.

Bilderna och kritiken har jag lagt ut på hemsidan så kika in där men här kommer några i alla fall!







Vi var hemma vid 17-tiden igår eftermiddag och då var vi helt urlakade efter den långa körningen. Som tur var upphörde snöandet efter de första 10 milen. Det snöade annars mer eller mindre hela tiden vi var på utställningen så det kändes ju inte så kul att veta man skulle åka så lång då.
I dag har jag varit förutseende och tagit ledigt så ska bara ta det lugnt. I morgon blir det jobb igen...

Rosa tjejer

Lisa har lyckats få på Alice den rosa tröja hon köpte till Nikki på Hööks rea för ett tag sedan. Stackars Alice ser ut som ja...



När jag laddade upp bilden så hittade jag även detta bevismaterial från förra veckan. Alice har lyckats hamna på fel sida av staketet, Nova ser ut att försöka tala om för liten busa att hon INTE får vara där!

Izor

Idag kom tidningen Brukshunden. Ni som fått den kanske såg reportaget om Nordiska Mästerskapet i agility i Hamar i november. I så fall kunde ni där läsa om Smulans pappa Izor med matte Annika Mojanis som tog guld i mediumklassen och kan titulera sig Nordisk Mästare. Kan inte låta bli att visa samma bild, vi är ju omåttligt stolta över "släkten"!



Roger tittade ordentligt på bilen idag, ni vet jag blev ju påkörd igår. Visst fanns det skador under smutsen. Ringde försäkringsbolaget och åkte sen in till verkstaden och visade upp den. Omlackning av stötfångaren blir det minst i alla fall så jag blir av med den en vecka. Hej å hå, som det kan gå. Skönt att ingen hund var bak i bilen i alla fall, det är ju ingen stor bil heller.
Ja såna tråkiga saker har jag varit tvungen att ta tag i idag på min extralediga dag. Lisa har ju lov så tog ledigt för hennes skull.

Alice mår bra i alla fall. Nu kan man inte se nånting på henne, hon har ju inte ont nu när hon äter Rimadyl. Det är ju på gott och ont för det blir än svårare att hålla henne lugn. Hon tycker det är skittråkigt att inte få vara med de andra, stackarn.
Fast vad skönt det kändes att se henne resa sig i morse helt utan svårighet igen!

Yes!

Äntligen ringde veterinären alldeles nyss, jag hade gett upp hoppet om att få nåt besked idag.
De hade gått igenom Alice röntgenbild ordentligt idag och jämfört med andra och var nu helt övertygade om att det där "mellanrumet" var helt normalt. Däremot såg rörbenen alltså typiskt ut som vid panostit (växtvärk). Så han var övertygad om att det kommer att göra susen med Rimadyl och vila (så gott det går). På måndag ska jag ringa honom igen och rapportera läget så ska vi bestämma om ev längre behandling som han nog trodde skulle behövas. Skööönt!

Annars har jag haft en så där lagom tråkig dag. På väg hem från jobbet när jag stod still vid en korsning (med bilen alltså) körde gubben bakom in i baken på mig. Lagom kul alltså...jag och Roger får titta ordentligt på det imorgon, det var så svårt att bedöma med så skiten bil som jag har just nu. Skaderapport är ifylld i alla fall. Fast just nu är jag så nöjd över att det inte var nåt värre med Alice att inte ens bilproblem ska få förstöra humöret.

Måste visa den fina bilden jag fått på Vallkrokens Candy Floss (Saga) som är tagen på Sheltiespecialen i Vilsta i helgen. Snacka om att hon kan ställa upp sig den här fina tjejen! Man förstår att hon är Vallkrokens stolthet.

Veterinärbesök

Idag har jag varit med Alice til veterinären eftersom hon fortfarande haltar. Nu har det hållit i sig en dryg vecka och jag kände att det måste undersökas för tänk om det skulle vara nåt av värre slag, hemska tanke.

Jag hade tur och fick Sune (alla som är härifrån förstår vad jag menar, han är den veterinär man alltid vill ha men man får tyvärr inte välja) och han undersökte henne ordentligt. Han kom snabbt fram till att hon ömmar rejält i höger ben/armbåge. Efter att jag förklarat hur/när hon linkar osv var han ganska säker på att det handlar om växtvärk så han beslöt att ge henne Rimadyl (antiinflamatoriskt) i första hand och avvakta med röntgen. Sen ändrade han sig plötsligt och sa att det nog går att röntga henne utan att söva ner henne eftersom hon var så lugn.
Jovisst gick det utan några större problem, hon är ju så duktig snuttan och gillar alla snälla människor som ägnar sig åt henne oavsett om det handlar om en undersökning.

Efter att ha tittat på bilden blev han lite konfunderad över ett "mellanrum" i skelettet, tror det var i armbågen, som visserligen ska finnas där men om det kanske var lite väl brett? Han skulle för säkerhets skull maila över bilden till en ortopedspecialist i Borås imorgon för att få ett utlåtande. Sen skulle han ringa mig efter det. Fast han sa sig nog tro att det var växtvärk men han ville vara säker på att detta "mellanrum" var ok.

I alla fall fick hon inflammationshämmande, Rimadyl, som hon ska äta först och främst till måndag då jag ska ringa och rapportera om det ger effekt.

Ja så nu håller vi alla både tummar och tår för att det inte finns nåt konstigt på röntgenbilden och att hon snart blir bättre min "lilla" Alice. Sen nästa månad kommer väl det roliga när räkningen kommer...skit samma bara hon blir bra.

Grattis Nikki och Nova 2 år

I dag fyller våra älskade collie tjejer Nikki och Nova 2 år!
Lisa har bakat hundtårta och serverat hela flocken till allas belåtenhet.




Stort Grattis säger vi även till alla de andra i Rickmix Anniversary kullen på
2-årsdagen!

Fortsatt halt

Alice är fortfarande halt till och från så hon fick inte följa med på ridhusträningen igår. Istället tog jag med mig Nellie och Lisa Nikki.
Nellie är ju tämligen otränad under vintern men oj så bra hon gick igår.
Det är nog så att om jag ska tävla med henne igen så får det bli på inomhustävlingar för på gräs fungerar ingenting, hon ska bara lukta. Fat visst förstår jag att det bör fungera i alla situationer...

Jag tog fram ett hopphinder, tunneln och säcken och många ville prova. Smulan blev helt till sig när hon fick springa i sin favorittunnel igen. Hon är ju tunneltokig lilla gumman.
Det märktes verkligen att både Nellie och Smulan tyckte det var jättekul att få en liten känning av agility igen. Tur att kursen snart drar igång.

Nu hoppas jag Alice hälta snart ger med sig. Hon lider inte nåt större av den eg, det är framför allt morgnarna som är besvärliga. Sen kan hon linka lite efter hon legat men däremellan syns knappt nåt. Hon har allmänt tråkigt eftersom hon inte får springa runt ute med alla de andra samtidigt just nu. Hon får gå ut tillsammans med Nellie för det blir lugnast så.
Eftersom Knickerbockershelgen med utställning närmar sig nu så hoppas jag det ska gå över snart...

Vilsta

Denna helgen håller vi alla tummar och tassar för hela tjocka Vallkroken släkten som har begett sig till Sheltiespecialen i Vilsta! Inte att förglömma Smulans pappa Izor också förstås.
Hoppas det går bra för er alla!

Fredag den 13:e

Idag är det fredag den 13:e. Eg är jag inte skrockfull så jag är inte speciellt bekymrad över dagens datum (hoppas jag inte får ångra den kommentaren).
Däremot gillar jag inte torsdagar som infaller den 13:e. På sådana dagar har jag råkat ut för mycket konstigt. Sen finns det ett datum jag avskyr över allt annat och det är den 13:e mars. Detta är för mig förknippat med obehagskänslor i magen långt, långt innan. Sen ska tilläggas att det inte gäller detta datum varje år utan det handlar konstigt nog om vart tredje år!!!
På detta datum har det hänt mig och min familj saker som förändrat livet på olika sätt. Inte så att någon dött men det har ändå varit jobbiga saker.

Rogers företag, hans hela liv mer eller mindre, brann ner en sån dag. Plötsligt var det borta allt han kämpat för och byggt upp under så lång tid. Tack o lov hade vi samma år köpt en videokamera så i nyhetens behag var precis allt där videofilmat.
Livet kraschlandade pladask. Depressionen var nära. Vi satt halva nätterna och skrev listor på varenda liten sak som var borta till försäkringsbolaget. För visst fanns det en försäkring tack och lov.
Nu räcker det inte alltid med att ha en försäkring, de är inte alltid lätta att ha att göra med när det gäller.
I detta fallet krånglade de med en stilleståndsförsäkring som ingick. Roger var tvungen att ta annat arbete under en tid för att klara sig samtidigt som allt skulle byggas upp igen. Det tog flera år innan f-bolaget till slut betalade ut den biten och det krävdes att han stämde dem först.
Naturligtvis brann det torsdagen den 13: mars...

Tre år senare samma datum (fast inte en torsdag) gick företaget jag jobbat i de senaste tio åren i konkurs. Från ena dagen till den andra stod jag utan jobb. Ingen livskatastrof men en nog så jobbig situation.

När ytterligare tre år gått var jag i upplösningstillstånd när datumet närmade sig. Mådde illa. Dagen kom och flöt på. Vid lunch på jobbet säger jag till de andra runt bordet "usch vad jag hatar den här dagen men det har ju inte hänt nåt än, hoppas inte..."!
När jag åkte hem från jobbet satt jag och funderade på att nu var ju dagen snart slut så nu är det nog slut på konstiga händelser.
Jag kom hem (var ensam hemma), gick ner i källaren för att ladda tvättmaskinen. På väg upp för trappan ringer telefonen (tänk att man kan minnas allt så tydligt sex år senare...). Fort upp och svarade. I andra ändan säger någon:
- Hej detta är XXX på SOS i Köpenhamn. Jag skulle bara berätta att de flyger honom till Bangkok med ambulansflyg nu ikväll!!!

Hela världen stoppade, allt blod försvann ner i fötterna och jag fattar inte än idag hur jag kunde stå upp.
Jag hade ju ingen aning om vad som hänt så det blev en mycket konstig underrättelse. Han bad snabbt om ursäkt, han trodde jag redan var meddelad...
Naturligtvis inföll den 13: mars det året på en torsdag.

Ja detta var en liten bakgrund till det förra inlägget. Jag kan tillägga att för tre år sedan hände INGENTING denna dag. Vi var i Thailand då jag och Roger. Istället drabbades vi där av ett inbrott tre dagar tidigare, den 10:e. På Rogers 40-årsdag. Nu anser jag alltså detta otursförknippade datum gjort sitt så ska försöka koppla bort att det närmar sig snart igen.

Avundsjuk

Jag är lite avundsjuk. Lite kanske är i underkant tom. Malin på Frideborgs (Nellies uppfödare) och hennes familj ska nämligen åka till Thailand, Singapore och Malaysia i tre veckor! Hur skönt låter inte det?
Presis denna tiden runt sportlovet har vi ju själva varit i Thailand fem eller sex ggr, så jag vet precis hur härligt det är.
Nu är det tre år sedan sist gång vi var där, det har liksom kommit några hundar emellan sedan dess. På de tre åren har jag ju lagt några Thailansbiljetter på mina älsklingar och det ångrar jag inte alls. Det hindrar ändå inte att man kan känna suget när man hör andra som ska resa ifrån snö och kyla.

Utöver våra semestrar i Thailand har jag ju också gjort en ofrivillig resa till Bangkok för några år sedan.
Mina föräldrar var på Koh Samui på semester när pappa fick en hjärnblödning och flögs med ambulansflyg till Bangkok. Läget var riktigt illa men trots det tyckte inte SOS jag skulle flyga ner och jag skulle absolut inte få hjälp att ta mig ner. En kontakt från Svenska kyrkan där nere ringde mig och sa att "åk ner nu, jag möter dig och du får bo hos mig"!

Det ni! En helt okänd människa ringer mig. Ber mig komma ner, lovar komma möta mig på flygplatsen och erbjuder sig att upplåta sitt hem till mig!
Bokade en biljett (svindyr reguljär) och brorsan körde mig till Landvetter. Själv var han tvungen att stanna här och ta hand om djuren på gården som vi ju hade hand om medan pappa var på semester.
Jag har aldrig varken förr eller senare kännt mig så liten och ynklig som när jag gjorde denna ensamma resa tillsammans med ett helt KLM-plan (från Amsterdam)fyllt med semestersugna människor.

Väl i Bangkok stod denna underbara människa från Svenska Kyrkan och mötte mig. Hon ordnade en bil och såg till att jag kom till Bangkok General Hospital. Väl där ordnade faktiskt sjukhuset så jag fick dela rum med mamma.
Där tillbringade jag sedan 18 dygn (pappa låg där i 21) innan han till slut bedömdes så pass stabil att han kunde flygas hem med ambulanstransport. De första nio dygnen låg han på ICU, intensiven.

Allting slutade bra och vi har fått uppleva en fantastisk sjukvård. Vi brukar säga att det var tur i oturen att det hände där för den vård han fick kommer vi tyvärr inte i närheten av här. Det enda de inte kunde hjälpa till med var talträningen, pappa kan ju inte ens engelska, så de ville försöka få hem honom så fort det var möjligt för de bedömde den träningen som viktig att komma igång med. Å andra sidan fanns ingen logoped att tillgå i hela Västra Götalandsregionen när han kom hem heller. Han fick alltså aldrig hjälp med detta ens i Sverige. På sjukhuset här hemma tillbringade han ytterligare en månad.

Ja det var en jobbig tid men vad bra det trots allt gick! Vi har också lärt oss hur mycket en bra reseförsäkring är värd...

Veterinärbesök

Alla hundarna har varit geggiga i ögonen ett tag nu. Jag har tvättat och tvättat med påföljden att de blivit tillfälligt bättre till och från men idag ringde jag till veterinären. Inser ju att det är salva som behövs när det inte hjälper att tvätta. Fast med tanke på hur dyrt det blir att gå över tröskeln hos en veterinär så måste man ju prova först i alla fall.

Helst ville hon jag skulle ta med alla fyra så hon fick titta på dem men sen sa hon jag skulle ta med de två som har störst problem.
Det skulle ju vara Nikki och Nova då. Å sndra sidan var Alice halt både igår och i morse när jag åkte, så jag såg chansen att få en liten koll på det för säkerhets skull också.

Var tvungen att sluta 1 1/2 t tidigare från jobbet (tur man har flextid), skyndade till Roger och hämtade Alice och Nellie. Väl hemma insåg jag att idag är Nellie och Nikki de med geggigast ögon.
Det slutade med att bara Nova blev kvar hemma.
Nåt positivt var i alla fall att Alice inte verkar ett dugg halt längre trots att hon knappt kom upp på benen i morse efter att ha legat hela natten. Ett problem mindre. Växtvärk kanske?

Mycket riktigt så var det ögoninflammation på alla tre som var med (ja på Nova med då förstås). Värst på Nikki och Nellie men även Alice hade en liten släng. Hon fick inte samma salva som de andra.
Veterinärkalaset kostade nästan 1000 kr, sen bar det iväg till Apoteket där det rök 374 kr till. Men, men... vad gör man? Undra på att man testar om det hjälper att bara tvätta först.

En positiv sak som gjorde mig glad var att Nellie inte krånglade alls. Sist vi var hos vet för vaccination så skrek hon och var helt panikslagen. Tyvärr var det inte Susanna själv då utan en annan tjej. Idag var det Susanna och då var Nellie visserligen reserverad men verkade inte alls rädd.
Alice däremot ville ju bli undersökt hela tiden. Hon försökte tappert avbryta när det var de andras tur för att få mer tid själv. Hon var på bästa charmarhumöret och skulle nog gladeligen varit kvar där än.
Får väl se om hon är lika glad nu när jag ska lyckas få i salvan...

Träning

I natt sov jag riktigt dåligt. Hade sån skallebank att det knappt gick att ha huvudet på kudden. I morse var det bara att börja dagen med Alvedon igen och faktiskt efter några timmar bättrade det sig. Det är nästan alltid så. Jag brukar kalla det tredagars sjukan. Fast andra och tredje dagen blir aldrig riktigt lika illa som den första.

Sen ringde mamma och sa att hon hade magsjuka. Då tyckte jag plötsligt inte synd om mig själv längre, för vad är väl lika hemskt som magsjuka...

Alltså tog jag med mig Alice och gav jag mig iväg till Tanum utan något ressällskap idag. Vi var 7 ekipage idag + någon familjemedlem (Lena) och så Bengt förstås. Lika trevligt som vanligt. Undrar just vilka som mår bäst av dessa träningspass, hundarna eller vi ägare...
Efteråt släppte vi hundarna så de fick rasa av sig lite. Marlénes Solita tyckte de andra var lite läskiga när de blev för burdusa så hon ville helst vara med Alice som hon ju lekt med tidigare. När de andra åkte hem så stannade jag och Marléne en stund till så Solita och Alice kunde härja ensamma lite till.
Alice var tämligen slut när hon blev inlastad i bilen för hemfärd igen. Hon har sovit gott resten av eftermiddagen.

Blommor och pokaler

Den här fina buketten fick jag av Bengt igår. Pokalerna är ju tyvärr inte mina då utan Natalis och mammas.



Mamma fick sin för en stund sedan. Jag kan upplysa om att hennes utseende fick en viss likhet med en fågelholk...
Naturligtvis blev hon jätteglad och hade sen bråttom hem för att visa upp förvärvet för pappa! Kan tänka mig att de just nu funderar ut var denna utmärkelse ska förvaras väl synlig för ev besökare...

Migrän

Idag har jag varit hos tandläkaren. Nåt av det värsta jag vet. Fast jag hade inga hål så jag är jättenöjd.
Eftermiddagen har jag tillbringat i sängen då jag fortfarande lider av sviter från gårdagens migrän. Drabbades av den igår förmiddag på jobbet men hade som tur var med mig min medicin. Huvudvärken försvann men i gengäld så blir jag ju helt klubbad av medicinen.

I alla fall lyckade jag avverka arbetsdagen och faktiskt ta mig iväg på årsmötet också. Där var det trevligt men visst märktes det att vi konkurrerade med Pia M om kvällens deltagare/åhörare.
Jag fick en underbar blombukett av Bengt som jag blev så otroligt glad för. Även om Bengt nu fortfarande är kvar i styrelsen på annan post så känns det naturligtvis konstigt att han inte är vår ordförande längre.
Priser från årets KM delades ut och gissa om jag blev förvånad när det visade sig att ett pris tillkommit. "Till en mycket engagerad person, 70+, med brinnande intresse som varje vecka kör långa vägar för att komma till klubben. Som om hennes dotter (????)inte sprungit i buskarna på KM:et hade haft ännu bättre poäng än hon nu fick".
Alltså mamma! Verkligen jättekul. Nu var hon tyvärr inte med på mötet så hon vet det inte än men jag träffar henne om en stund, hon kommer att bli jätteöverraskad!

Dessutom fick jag ta emot Natalis pokal eftersom hon inte heller var på plats. Två pokaler hade jag med hem alltså men ingen var min...synd.

Imorgon bär det väl av till Tanum på ridhusträning antar jag. Om jag nu blir av med resterna av huvudvärken.

Snö!

Det har snöat inatt, faktiskt någon cm mer än vanligt. Hundarna tyckte det var jättekul och naturligtvis var jag tvungen att ta lite bilder.

Alice och Smulan

Som vanligt harAlice haft sin roliga timme med Smulan i dag. De har ångat runt markerna i full fart. Tyvärr kryllar marken av rådjursskit, jättegott...

Körslag och agility

Inte sjutton vann Erik något körslag men man kan ju inte säga annat än att Hanna var väl värd att vinna. Hon och hennes kör var verkligen bra. Fast visst...man är ju lokalpatriotisk. Måste ju hålla på sitt "eget" först och Eriks kör var också super. Nu är det i alla fall slut på det samtalsämnet vid fikat på jobbet. Efter måndag då menar jag. Tänk vad vi analyserar allt vid fikabordet, fast vi har ju Let's Dance några veckor till då förstås.

Idag har jag lagt till en ny länk både här på bloggen och på hemsidan. Det är
Kennel Nyans som la ut sin hemsida igår. Jättekul, den har vi väntat på. För er som inte vet så är det Annika Mojanis, ägare till Smulans pappa Izor, som står bakom det namnet. Izor är ju "vår" stolthet, han blev ju nu senast Nordisk mästare i agility hösten 2008.

Snart börjar vår egen agilitykurs, då är det dags att få fart på ben och hjärna igen. Tyvärr har väl både och legat i träda över vintern. Ni som brukat följa min blogg vet hur jag kan trassla till det med hinderordning och alla såna petitesser. Konditionen är säkert inte till det bättre heller är jag rädd för. Den nedrans vågen ser inte ut att vilja sluta öka på siffrorna efter det jag slutade röka för mer än ett och ett halvt år sen.
Jag väger ju Alice varje vecka och kan inte upphöra att förvånas över att det inte bara är hon som ökar på så att säga. Möjligen är det tätare agilityträning som är just det som behövs...